Prio ett inför viktresan – Planera för efteråt!

Det är en sak som är säkert och det är att om du gör en viktresa - hur du än gör det; Drar ner på kalorierna, skippar skitmaten, ökar träningsfrekvensen, eller allt samtidigt – så kommer det aldrig hålla i längden om du inte planerar för vad som ska hända sen!

Låter det hårt? Då får jag citera min käre far, den bistre finnen, ”Livet är hårt!”

Jag är ensam om att ha gjort missen att inte göra detta, låt mig berätta…

För typ tio år sedan när jag ”upptäckte” att jag gått upp i vikt, ett par år in i tjugoårsåldern, så satte jag med nån slags magisk kraft igång och ändra massa saker i vardagen. Jag började promenera och så småningom springa. Jag lagade nyttigare mat, snacksade mer sällan, bytte chips mot popcorn, drog ner på godis-intaget, osv, osv.

Det skedde mer eller mindre automatiskt! Jag minns det som kul snarare än jobbigt, lätt snarare än svårt! Jag gick ner i vikt, kanske 8-9 kilo och jag hade kondition, jag kände mig rätt nöjd och fräsch!

Vad gjorde jag sen? Jag började smyga tillbaka mot gamla vanor, inte hela vägen – utan på ett sätt så att jag fortfarande kunde säga till mig själv att ”jag är bättre nu än innan iaf.” Dessutom fick jag ont i hälarna så jag fick lov att ta ett ”tillfälligt” uppehåll från löpningen. Så snart åt jag ungefär – inte riktigt, men förmodligen mer än jag inbillade mig – som förr och jag rörde på mig ungefär lika lite igen.

Så vad tror ni hände?

Jag gick upp i vikt igen och jag gick upp mer än jag gått ner.

Vilka konsekvenser fick då min första ”viktresa”?

Tre mer negativa exempel:

• Den fick mig till att tro att det var så det skulle kännas och så det skulle gå. När jag sen inte hade samma flyt, samma pepp och go – så kändes det ”fel”, jag inbillade mig att jag behövde den där motivationen för att kunna ändra mitt förhållningssätt här och nu.

• Jag startade om så många gånger och när jag inte lyckades hålla mig till att banta så satte jag ett nytt startdatum – och levde i ”passa på- mentalitet” fram tills dess - för sen skulle ju det götta va över.

• Jag kände mig misslyckad och mådde dåligt över hur jag såg ut, exempelvis ville jag inte se mig själv på kort folk hade tagit – jag ville inte ens vara med på kort.

Tre positiva exempel:

• Jag behöll ett sug till att träna och röra på mig. Sedan den första viktresan har jag till exempel aldrig åkt på en semesterresa utan att en stor del av den har haft med rörelse att göra – och det har givit mig så många fina upplevelser och minnen!

• Trots att jag gick upp i vikt igen så hade jag upptäckt att det var jag som var styrande över min kropp – vill jag att den ska orka så kan jag ge den motion och träning och det vill jag!

• Ja, jag började äta massa snacks och annat gott alldeles för ofta – och det gör jag nu med då och då – men varje gång jag ”bantat” har jag blivit bättre och bättre på att prioritera ”bra mat” och överlag är näringsvärdet nu från innan första viktresan otroligt mycket bättre!

För ett par år sedan när jag vägde 13-15 kg mer än jag gör idag, men tränade, var aktiv och ändå kände mig okej med kosten. Så minns jag att jag tänkte att om jag inte klarar att gå ner i vikt nu kan jag lika gärna skita i det och satsa på att inte gå upp i vikt!

Främsta anledningen till det var att jag inte ville gå om kring och känna mig misslyckad! Bodypositivity- rörelsen hade just börjat komma igång då och jag kände att det var sånt jävla slöseri med tid och livskraft att hålla på att ha ångest över hur jag såg ut och det står jag till 100% fast vid. Slösa inte en enda dag till att hata - eller ens ogilla - dig själv eller din kropp!

Men jag ville samtidigt inte gå upp mer i vikt – jag ville inte må dåligt på grund av ohälsa. Men… så vad behövde jag göra för att få koll på detta? Jo, jag behövde väga mig, regelbundet. Och vad mer? Jo jag behövde se till att äta på ett sånt sätt att siffrorna på den där vågen inte skenade uppåt! Och vad hände så småningom? Jo det väcktes ett sug att se dem gå neråt.

Vet ni vad jag gjorde då?

Jag researchade: Hur man behåller en viktnedgång. Och möttes om och om igen av otroligt deprimerande siffror - typ 1 på 10! 1 på 10 håller en ny vikt (ta mig alltså inte på orden nu, men det är typ nått däråt). Fy fan tänkte jag! Men okej om jag nu ska bli den där enda på tian, vad verkar krävas?

Att göra förändringar man kan hålla, exempelvis;

• Brukar du äta snabbmat – byt ut Maxburgaren mot egen hemgjord

• Brukar du plocka 800 gram lösgodis – börja köpa godis i färdig paketerat format

• Låt "go to snacks" vara något som popcorn, snarare än chips

• Att laga sin egen mat ligger högt upp på ”hållbart-listan”, skippa köpeluncherna

• Låt restaurangmat vara fest och ha inte fest allt för ofta

Sen det som verkar vara allra viktigast:

• Väg dig regelbundet - sluta absolut inte när du misstänker att vikten gått upp, det vore väldigt kontraproduktivt.

• Skapa en aktiv vardag, alltså:

- Rör på dig, lite hela tiden. Stå, gå, cykla. På riktigt. Har du en eller ett par kilometer till affären och behöver några småsaker – använd kroppen – typ alltid!

• 1 timmes ”planerad” aktivitet per dag:

- På gym, ett löpspår, i skogen, i parken... för mer eller mindre alla som håller en betydande viktnedgång ”tränar” dagligen. Detta kan innebära att cykla till och från jobbet, gå raskt, eller rent utav byta om och köra ett pass – det viktiga är kontinuitet!

Sist men inte minst:

• Förvänta dig inte att du kommer hålla allt detta jämt - svackor eller bara helt rimliga uppehåll kommer komma - men sträva efter att de ska vara så korta som mjöligt! Ta hellre korta pauser än långa och släpp aldrig allt samtidigt - åtminstone inte utan en plan!

Vi säger att du och jag går ner i vikt samtidigt, 15 kilo var. 4 år senare äter vi ungefär lika mycket, men du rör på dig en timme per dag och jag har slackat av och ligger i soffan mellan arbete och sömn, dessutom gör din aktivitet dig piggare och du rör på dig mer lite mer hela tiden, utspritt över dagen. Detta kan resultera i många hundra kaloriers förbrukning varje dag, det gör att du inte går upp i vikt, medan jag är tillbaka där jag startade – igen!