BMI säger inte hela sanningen!

Jag har som mest vägt runt 83 kilo (vägde mig mer sällan då så mycket möjligt även lite över detta) vilket innebar att jag hade ett BMI på 32,4 och alltså led av fetma. När BMI kommer på tal så brukar folk börja prata om att det sällan stämmer, för man har mycket muskler och kanske något om ”stor benstomme” osv. Men nu ska jag vara riktigt jävlig här och berätta att sanningen är faktiskt att BMI stämmer ganska bra- och när värdet inte ”stämmer” är det numera vanligare att det visar en förskönad bild av din hälsa!

Alltså:

• Fler har ett ”hälsosamt BMI” och en ohälsosam kroppsammansättning- än tvärtom.

• Många väger ganska lite för att de har lite muskelmassa på kroppen, men de kan ändå bära på en ”övervikt” sett till fettprocent.

Hur man ligger till kan man själv kontrollera genom att mäta midjemåttet, därför att fettet runt midjan anses vara ”det farligaste fettet”. På 1177 står det att läsa: "Risken för sjukdomar ökar redan vid ett midjemått på över 94 cm för män och över 80 cm för kvinnor. Särskilt om du har ett BMI över 25."

Dessa risker ökar relativt exponentiellt med hur mycket man överstiger måtten - vilket innebär att varje cm du kan få bort från midjan och varje enhet du kan ticka nedåt på ditt BMI-värde ger en betydande effekt på din hälsa!

Mät ditt midjemått:

1. Använd ett måttband.

2. Stå upp och lägg måttbandet vågrätt strax ovanför navelhöjd.

3. Känn var övre delen på höftbenet och nedre delen av revbensbågen sitter. Lägg måttbandet däremellan.

4. Stå så avspänt som möjligt med benen lite isär. Ta ett djupt andetag och andas ut precis innan du mäter.

5. Mät utan att dra åt måttbandet.

Ju högre siffor- desto sämre är det för kroppen, ja tyvärr.

Men samtidigt- desto större är betydelsen för varje steg du tar mot en hälsosammare kroppssammansättning. Varje cm som minskar runt midjan är en vinst för din hälsa! Varje liten enhet vi minskar i BMI ger oss större möjligheter att leva ett friskt och långt liv.

Är du inte på den platsen i livet att du kan eller vill göra ”en resa nedåt” så se då till att ta reda på vart du befinner dig nu- och ta aktiva beslut för att stanna där. Det är också att göra en hälsoinsats!

Det värsta man kan göra mot sig själv är att tänka ”det är ändå kört”...

...och bara fortsätta öka i vikt. Det blir på fullaste allvar farligt. Mer än varannan vuxen är idag överviktig, nära var tredje lider av fetma och med detta kommer en rad följdsjukdomar. Så våga väg dig, mäta dig och ta hand om dig själv efter de förutsättningar du har precis just idag, det måste inte handla om att banta! För idag är din hälsa bättre- än idag om ett år- ifall du fortsätter att öka i vikt.

När jag vägde som mest hade jag enorma ”motivationsproblem”. Jag tyckte heller inte att jag var så tjock och jag tänkte faktiskt, nej BMI kan inte stämma! Är detta storlek Large-Va är det för fel på affärerna?!

Det betyder inte att jag hatade mig själv, eller att jag idag tycker att jag har kastat bort en massa år av mitt liv- eller andra dumheter folk kan få för sig att säga om sig själva för att de är eller har varit överviktiga. Det är inget fel på att vara tjock eller överviktig. Det är normalt- som sagt, varannan person är det och fler kommer det förmodligen bli! Vill man säga att det är något som det är fel på så är det samhället vi lever i, som gör att fler och fler av oss blir tjocka. Men detta faktum ska inte uppta hela våra liv, eller pissa ner vår självkänsla! Vart man än befinner sig är det mycket, mycket mer givande att tycka om sig själv, än något annat! Men det är tydligt för mig att jag gärna och länge ville förneka faktumet- att jag var överviktig.

Jag orkade inte ”banta”, det kändes hopplöst. Jag orkade inte hålla i det när jag försökte, men jag förstod ju också att om jag på det sätt jag då levde hade gått upp i vikt- och fortsatte leva så- så skulle jag fortsätta att gå upp i vikt. Och det kunde jag faktiskt göra något åt utan att behöva ändra svinmycket på hur jag levde. Man kan äta riktigt slarvigt och ganska mycket och stå still i vikt, om man rör på sig och håller lite koll, så det var där jag började!

Att stå still i vikt är en framgång - om man dittills mest fortsatt att gå upp i vikt!

Tänk långsiktigt och gör förändringar i dag som du klarar av att hålla i morgon. Kom även ihåg att en tränande överviktig person generellt mår bättre i kropp och kärl, än en icke tränande normalviktig person! Det är inte bortkastat att ta hand om sig även om man inte orkar/vill gå ner i vikt.

Stanna upp och ta in detta: En vältränad överviktig person har generellt bättre hälsovärden, än en icke tränande normalviktig person. Detta hänger ihop med att vi just har många stillasittande individer i samhället. Med stillasittande kommer nämligen en rad risker för hälsan, muskelförtvining och benskörhet, högre blodfetter, en ökning av fettprocent sett till resten av kroppen osv…

Mitt mål nu är att komma till och under ett hälsosamt BMI oavsett om jag har mer muskler än många andra kvinnor av min längd och oavsett om jag har ett hälsosamt midjemått så jag tycker att det är ett sunt och motiverande mål att ha. Idag väger jag 70 kg, har ett BMI på ca 27 och räknas därmed fortfarande som överviktig. Min "resa" har inte gått särskilt fort, men den har hållit ett tag nu! Hade jag börjat med att stirra mot målet att snabbt, snabbt komma under 25 i BMI hade jag kanske tappat muskelmassa och motivation på vägen och mycket möjligt idag vägt mer än mina då 83 kilo!