Ser du inte skogen för alla träd?

Många börjar en viktresa med en kickstart. Kanske är man med i en peppgrupp, ett boot camp, en tävling eller har köpt kost och träningsschema som man följer till punkt och pricka! Och så kollar men sina resultat veckovis, räknar ner gram efter gram, cm efter cm, peppas eller jämrar sig över takten det går i- ofta beroende av hur mycket man jämför sig med andras framgång.

Om allt gick enligt plan och man alltid var motiverad skulle livet vara en enda lång nedförsbacke mot nya fantastiska resultat- men så är det ju inte, inte ens för rika och kända med alla möjligheter i världen!

Kickstarten brukar också inkludera: totalförbud för snacks och godsaker, stor press på att träna, tråkig kost- ibland med ordentlig minskning av kolhydrater och salt. Samtidigt som man lägger sig på ett rejält kaloriunderskott så pressar man upp sitt energiuttag och stressar därmed kroppen rejält.

Detta kan som sagt funka finfint ett tag, man kan faktiskt bli hög på upplevelsen, särskilt som resultaten rullar in! Först blir man både starkare på gymmet och tappar massa vikt, berusande underbart!

Men så börjar man kanske bli lite matt ändå och kanske är det inte så lätt att hålla igen varje helg längre... stå emot pizzan men kompisarna eller fredagsmyset med familjen, kanske börjar man faktiskt äta ganska mycket som förr...

Här drar många slutsatsen att de är sockerberoende- eller att de triggas av kolhydrater. De börjar tänka på de där gångerna de faller som ett ”tröstätande”, eller att de "tappar kontrollen" och ofta hamnar tankarna åter i förbudsvängen- att lösningen är nya förbud.

När det i själva verket är förbuden och tankarna på att vissa saker triggar och att man inte har kontroll över sitt tröstätande- som är de stora problemen. Jag säger inte att det inte är så att vissa saker triggar, men anledningen att de gör det hjälps inte av förbud. Här behöver vi jobba med helt andra tankesätt.

Hur länge är det egentligen rimligt att tacka nej till sådant som ger njutning? Klarar du hela livet?

Så när man i början kanske gick ner mellan 1-2 kg i veckan så kanske man nu ”bara” i snitt går ner 300-500 gram och övertygar sig själv med att det inte är något att hurra över. För man jämför sig med den där supermotiverade personen (kanske den tidigare versionen av sig själv, eller någon på Instagram) som det verkar gå så lätt för!

Det är ofta här som man tappar den berömda motivationen... Och eftersom man inte värdesätter den där lilla viktnedgången och inte har motivation nog att göra de inbillade förändringarna som man tror krävs (extrem kost, förbud, tvångsträning) så skiter man i allt och skjuter förändringsarbetet på framtiden...

Träna inte för att tappa vikt, träna för att du respekterar dig kropp och vill hålla den stark och frisk oavsett hur den ser ut för tillfället!

Och woops så går man upp 300-500 gram i veckan istället... och för att slippa tänka på det så slutar man att väga sig... och eftersom man ändå inte äter så där top notch som man önskar, ja då slutar man att träna också... och gissa vad man känner nu- Jo ett stort fett misslyckande!

Slutsats: Jakten på snabba resultat riskerar att förstöra dina chanser att lyckas med långsiktig viktminskning. Var medveten när du gör en kickstart och planera för tiden efter och märker du att du hela tiden blir missnöjd med resultaten du får satsa då hellre på de där 300 gram minus från början!

Inte genom tvång och förbud utan genom att bygga en relation till mat som är sund och som du trivs med. En förhållningsregel kan vara: Uteslut inget som du inte kan se dig vara utan för evigt.

Att inte ha förbud är inte det samma som att inte skapa ett förhållningssätt till maten, tvärtom- och det är därför många undviker det, det är helt enkelt lättare att utesluta än att reglera.

Och träna inte för att tappa vikt, träna för att du respekterar dig kropp och vill hålla den stark och frisk oavsett hur den ser ut för tillfället inget är så hälsosamt för oss som att träna! Konditionsträning- för hjärtat och ett långt liv. Styrketräning- för skelett och muskelhälsan och ett värdigt liv!