Fuck LCHF, Keto och andra dumheter!

Alla vet det, men de flesta jagar ändå runt efter ett annat svar:

Det är inte vad du äter- det är hur du äter som avgör din vikt.

Efter massvis av år av att ha haft myskväll efter myskväll, fest på fest, lördagsgodis, vardagsgodis, bakispizza och tacos och chips på fredagarna och bla, bla, bla… hur lång kan vi göra listan? Så får man plötsligt för sig att nu ska jag ta tag i vikten! Hm... hur gör jag? Ska jag kanske börja äta mer riktig mat, dra ner på snacks och gotte och kanske röra på mig lite mer, nej fan va tråkigt! Och det kommer ju ta tid!

Det ska jag göra genom att gå på Keto-dieten! Ja! För då skippar jag bröd och pasta och massa sånt HEMSKT, som triggar mig så satans mycket att äta mer (ehem, kanske för att det är gott?) då kommer jag snabbt gå ner i vikt och bli supermotiverad, wiieeehoo!!!

Alla ”dieter” går ut på samma sak:

Man begränsar intaget av föda, antingen genom att medvetet eller undermedvetet lägga sig på kaloriunderskott. Och de allra flesta dieter går även ut på att utesluta snacks, skräpmat och dylikt. Gör vi allt detta kommer vi gå ner i vikt, men vi kommer även skapa en känsla av undantagstillstånd.

Vi tänker att ska vi ändå anstränga oss, så då kan man lika gärna köra stenhårt och få snabba resultat. Så därför gör vi valet att ändra hela vårt kostupplägg, tar bort kolhydrater eller halvfabrikat, fokuserar en massa på glykemiskt index eller tänker att man ska gå in i ”ketos” eller kanske till och med ”mata rätt tarmbakterier” osv…

Det kan ju vara kul! Det kan även vara ett utomordentligt sätt att distrahera sig från den skittråkiga bantningen- men det kan även vara ett farligt sätt att lura sig själv. För… 99,9% av oss kommer inte stå ut med ett liv utan att någonsin få äta det där godaste igen. Visst, en del som är mitt inne i en ”high” av en diet kan intala sig detta, för det går ju så bra och man känner sig fräsch och pigg osv och "hur kunde jag trycka i mig en sån massa skit?" Jo det kunde jag får att det är så himla gott och goda saker förgyller livet!

De allra flesta planerar redan- och längtar till- att återgå till ”det normala” och de som tror att de inte gör det, LURAR SIG SJÄLVA!

Mer eller mindre medvetet tänker man att tiden då man bantar är ETT och tiden efter kommer vara ETT ANNAT, och det kommer innebära att lördagsgodiset kommer tillbaka och sedan eller på en gång också fredagsmyset… kanske också vardagsgodiset? Festkvällarna? Bakispizzan? Lunchbufféerna?

Och man rättfärdigar detta med att man är inne i ”ett annat” eller som jag vill kalla det: idiotrummet. Man gör det sköna, bekväma och goda livet till ett undantag, nånstans man inte tänker stanna länge- så nu är det är mer eller mindre konsekvensbefriat! (Eller… det är det ju inte, men genom att tänka att det bara är tillfälligt och genom att sluta väga sig, sluta använda sina tightaste kläder osv så låtsas man att det är just det- konsekvensbefriat.) Snart, snart ska jag gå ut ur idiotrummet igen, men först ska jag ha en riktigt jävla härlig helg! Kanske bara en helg till och en till, osv. tills vi plötsligt gått upp den där vikten vi gick ner igen.

Men grejen är att det är skitjobbigt att banta/dieta/etc. om kravet hela tiden är att vikten ska rinna av kilo efter kilo, vecka efter vecka samtidigt som hälften av allt som finns att äta är förbjudet. Så det kommer alltid att vara just det- alltså dieten- som verkligen är tillfälligt och alltså är det resten av livet utanför dieten som är det vi måste lära oss att hantera. Alltså genom att undvika förbud, så behovet av att stänga in sig i idiotrummet inte finns!

Ja ni förstår vad jag menar och är du inne i en diet eller satsning är detta säkert provocerande att läsa och vad fan vet hon/jag? Jo en del faktiskt, särskilt intressant tycker jag att det är att påpeka att inte ens en på tio klarar av att hålla en uppnådd viktnedgång.

De allra, allra flesta går upp igen efter att ha gått ner i vikt. Det är inte för att det är svårt att banta- det är för att det är svårt att förhålla sig till all god mat som finns tillgänglig i vårt samhälle!

Och att den där känslan du kanske har- Jag kan inte ens se på chips utan att gå upp i vikt- den stämmer! Va?! Nej?! Jo, den stämmer! Inte för att en chipspåse gör någon tjock. Men för att det troligtvis betyder att när du ser den där chipspåsen och bestämmer dig för att äta av den, då tar du den under armen och spatserar rakt in i idiotrummet. Det är dags att passa på liksom, för snart blir allt skittråkigt igen! Och om jag nu ändå ska äta chips, då passar jag på med pizza, godis och annat läckert också. Hurra! På med skygglapparna!

Viktigt att ta med sig:

Inbilla dig inte att du kommer leva ett liv utan pasta, salt, bröd, smör, pizza eller ens chips och godis. Det är inte dessa enskilda lockelser som skapat vår övervikt, det är vanorna som de kommer med. Det är för att vi väljer dessa produkter framför andra och i alldeles för stora mängder!